Grein sem birtist í Sydsvenskan eftir Fredrik Danelius
Trots att Island är ett av de fem nordiska länderna är intresset för landet och dess politik lågt i Sverige. Landet ligger väl i lite fel del av världen. Att den isländska befolkningen inte är mycket större än Malmös bidrar säkert också.
Men kanske ökar intresset efter att en kvinna med doktorsexamen från Lunds universitet nyligen annonserade att hon satsar på att utmana den sedan länge sittande statschefen Olafur Ragnar Grimsson vid sommarens presidentval.
Herdís Thorgeirsdóttir beskrivs nu som den starkaste utmanaren. Hon är 56 år, jurist, statsvetare och fyrabarnsmor. Hon var verksam vid juridiska institutionen och Raoul Wallenberg-institutet i Lund på 1990-talet där hon skrev sin doktorsavhandling om journalistikens och pressfrihetens villkor.
Island har en lång tradition av starka kvinnor inom det politiska livet. Vissa menar att den går tillbaka till de gamla fiskarsamhällena där kvinnorna skötte byangelägenheterna medan männen var ute på sjön och fiskade. Landets mest kända kvinna inom politiken på senare år är Vigdís Finnbogadóttir som var president mellan 1980 och 1996.
Herdís Thorgeirsdóttir bryter emot en modern isländsk tradition när hon kandiderar emot den sittande presidenten. Det normala i republiken Island har varit att man låter den sittande presidenten omväljas utan debatt och valkampanjer om denne inte avböjer att kandidera för en ny fyraårsperiod. Men inför sommarens presidentval ser det ut att bli annorlunda.
En handfull kandidater har redan visat intresse. Förutom Herdís Thorgeirsdóttir har bland annat den populära TV-personligheten Thora Arnasdóttir sagt att hon överväger att ställa upp. Att det verkar bli ett presidentval med flera kandidater har medfört viss kritik. En del har menat att det innebär ett slöseri med skattebetalarnas pengar om man inte väljer om den sittande presidenten utan valkampanj.
Herdís Thorgeirsdóttir har kritiserat denna tradition. Hon har beskrivit sin kandidatur som ett demokratiskt experiment. Vid den presskonferens i Reykjavik där hon annonserade sin kandidatur förklarade hon att hon ville ställa frågan om det inom isländsk politik överhuvudtaget är möjligt att med begränsade ekonomiska resurser utmana en sittande president.
En fråga som det tvistas om är i vilken grad presidentposten skall vara ceremoniell och i vilken mån politisk. Enligt den isländska författningen har presidenten huvudsakligen icke-politiska uppgifter. Men presidenten har också möjlighet att lägga in veto mot lagförslag antagna i alltinget. Under sin hittills sextonåriga presidentperiod har Olafur Ragnar Grimsson flyttat fram presidentämbetets politiska roll. Han har bland annat tydligt markerat sin negativa inställning till ett isländskt närmande till EU. På en presskonferens nyligen fick Herdís Thorgeirsdóttir frågan om hon tänkte följa i Grimssons spår om hon blev vald. Hon svarade diplomatiskt att hon principiellt inte ville utesluta möjligheten att underkänna lagar antagna i alltinget men att presidenten bör vara försiktig med att använda denna möjlighet.
Under den isländska finanskrisen klarade sig president Grimsson inte utan kritik. Han associeras i hög grad med etablissemanget som drev Island till ekonomisk kris. Samtidigt har han fått respekt för att han bidrog till att reda upp de problem som uppstod på ett bra sätt. Hans väljarbas finns bland den isländska medelklassen. Han stöds av män i högre grad än av kvinnor och har en större del anhängare på landsbygden än i Reykjavik.
En opinionsundersökning som nyligen gjorts på Island visar att flera än två tredjedelar av islänningarna tycker att det är dags för Grimsson att lämna över till en ny kraft. Sista dag för att anmäla kandidatur är den 25 maj. Det isländska presidentvalet äger rum den 30 juni. Kommer vi då att få se en juris doktor från Lund som president för ett land för första gången?
Fredrik Danelius
Måndag 9 april 2012
